I fredes den 11 juni så blev jag 21 år. Yay! Eller inte!!! Jag är 21 och känner att jag redan ligger efter i livet. Pojkvän t.ex, var finns han? Visst jag har hela livet framför mig, säger alla, men jag vill ha allting fixat NU! Så jag kan slippa oroa mig för att bli en 30 årig singel :O Dessutom suger det att vara ensam. Jag är gjord för att vara två, så är det bara.
Tårtan jag bakade blev iaf god, och jag har fått fiiina saker :D Tack för vännerna som gett mig möjlighet till shopping, tack till Far o Marianne för bättre ljud och möjlighet att ta foton och tack till kära Mor för shoppingrundan o kläderna :D
Nu ska jag bara komma över det faktum att jag dumpade personen jag börjat bli kär i. Vad ska man annars göra när man har känslor och de inte är besvarade. Jag vet iofs varför, men det är ändå ett faktum. Det är väl bäst att avsluta det innan man blir helt förkrossad? Så tänkte jag iaf...