Bara jag kvar

Nu känns det som jag missar något. Den där välbekanta klumpen i magen, eller ska jag säga hålet i bröstet som bara suger mig innåt? Den känslan iaf, den har börjat krypa fram igen. Lite som att bli lämnad kvar på perrongen och få se alla andra åka vidare med tåget till ljusare tider. Jag känner mig så mycket efter...