Det närmar sig

med stoooora steg! På tredje dagen från och med nu så flyttar jag. Det som också närmar sig är de tre tentor jag har nästa vecka, men det förtränger jag. Men jag flyttar! Det är det enda jag har i huvudet så jag har svårare än vanligt med pluggandet, som behövs! Smått ångest över det, jah...
Men flytten, JA FLYTTEN. Fy fasen vad jag har längtat. Tiden går inte fort nog, dessa dagar känns oändligt långa. Varför kan jag inte vara lika lugn och beskymmersfri som Glenn. Han verkar ju vara helt känslobefriad från detta, vad skönt det hade varit! För just nu kretsar hela mitt liv kring den här flytten. Jag tar ett steg framåt med mina önskningar och drömmar. Ja ni kan väl redan lista ut vad resten är? Bröllop, hus, barn... and so on. Jag har aldrig förstått det där med att vänta, om allt känns bra liksom, varför ska man vänta på något då? Som bröllop. "Men då har du ju inget att längta efter sen". Men vaddå? Är livet slut efter det eller vad menas? Det finns massvis att längta efter i livet, så varför ska man dra ut på precis allting... Ja jag vet, jag är hopplös. Men vänta har jag aldrig varit bra på. Jag är ingen idiot, jag förstår såklart att man måste vänta om alla parter inte är redo. Men att vänta bara för sakens skull, usch nej!