För höga förväntningar

Idag är ingen bra dag. Vaknade på fel sida och har inte kunnat rätta till det sen dess. Hela veckan har jag haft förväntningar på helgen, nu när både jag och sambon är långlediga. Vi skulle kunna hitta på så mkt! Eller iaf bara gå ut och äta och ha en stund för oss själva. Jag känner mig annars rätt så ensam här. Han sitter i datarummet, och jag ute i vardagsrummet. Och det är OK, så länge det är vardagar. Men vad trodde jag egentligen... Inte fan blir det annorlunda bara för det är långhelg. Jag bor ihop med en person som jag saknar. Kan man göra det?
Inte blir det bättre av att jag är alldeles för känslosam och har en man som sätter sina behov först för det mesta. Jag kräver kanske för mkt? Det är kanske såhär det ska vara, och att det är jag som förväntar mig för mkt. Jag har säkert romantiserat hela grejen med att vara sambo. Jag hade inte haft så mkt emot att han har sina prioriteringar, om bara dessa prioriteringar kunde involvera mig. Kvalitetstid är något som är underskattat. Är jag för egoistisk som vill ha min sambo för mig själv lite oftare?

Missförstå mig inte nu, jag älskar honom över allt annat. Vissa dagar blir det bara för mkt...