Mannen och barnet

Är det bara jag, eller är det något extra när man ser en far med sina barn? Sättet han tittar på dom, håller dom. Jag vet inte, jag får iaf en sån där konstig lyckokänsla. Det kanske beror på att man normalt inte ser män som kärleksfulla och ömsinta? Och när man väl ser en man krama om sitt barn med den där kärleksfulla blicken i ögonen, så blir man glad för att det åtminstonde finns vissa män som är kapabla att visa känslor.

Den här dagen har varit knäpp. Mina känslor har varit all over the place, fast på ett ganska neutralt plan. Har varit full av energi och fått saker gjorda. Städa till exempel. Sen woops hamnar jag i en down-period och tänker på allt som fattas mig. Sen woops upp igen och pyssla på här hemma. Jag fick idag reda på att en gammal vän är gravid igen, och jag blev jätteglad för hennes skull :) Men sen kom min down-period; jag då? Varför är det aldrig min tur. Ja just det, jag pluggar fortfarande, jag måste jobba en tid, jag måste vara ihop med sambon lite längre tid. Inte fan skulle det funka nu. Men någon dag...