Politik i ett nötskal

Ingen har väl missat att det ständigt pågår debatt om hur föräldraledigheten ska delas upp? Senast idag läste jag en artikel på Dagens Nyheter om Socialdemokraterna och Folkpartiet som har gått ihop i frågan och vill dela upp föräldraledigheten 50-50. De vill alltså öronmärka 4 månader till mamman, och 4 månader till pappan. De menar att det måste bli såhär för att det ska bli jämställt, och drar argumentet att det lönar sig för kvinnans löneutveckling om hon är hemma mindre med sitt barn, och att familjens ekonomi på så sätt inte skulle drabbas av en kris. Eeeh ja. Ni förstår kanske nu att jag är irriterad...
Det låter ju så fint med jämställdhet. Problemet är dock att politiker (och många andra) ser jämställdhet som att allt ska delas lika, oavsett förutsättningar. Ett motargument som tas upp är att valfriheten inskränks ännu mer, men S och Fp menar på att valfriheten idag redan är liten så det spelar ingen roll om det är mer eller mindre. Hur i helvete kan de kalla det för ett argument?
Nej jämställdhet är valfrihet att dela upp sin vardag med lika förutsättningar, dvs vill mamman endast ha 4 månader so be it, men vill familjen att det ska fördelas på annat sätt så självklart!
Åh jag blir så arg!!! Så nu ska vi se. Fyra månader till mamman, sen måste pappan ta över. Men hur går det för ungen? Vid 4 månaders ålder bör ungen fortfarande ammas, och fortsätta med det till 6 månaders ålder då hen kan börja med smakportioner. Nu finns det ju såklart mjölkersättning också, så vill pappan ta över matningen så kan det ju funka, i en del fall. Men vad händer med de mammor som inte vill sluta amma?!!! Nej nu tvingar alltså politikerna henne att sluta ge sitt barn mat på det naturliga sättet (och enligt mig det bästa om amningen funkar). Hur funtade är de? Idioter hela bunten.
Varför kan det inte vara så enkelt att man kan få välja hur mkt man vill vara hemma med sitt barn? Dessutom pågår det även riksomfattande info om hur bra amning är för barnets fortsatta hälsa i det senare livet. Att de högre makterna här i Sverige vill ta bort privilegiet att få amma sitt barn är som att säga att barnafödande inte är normalt. Och vad händer med de familjer som är helt beroende av mannens inkomst? Visst det är ett fel redan i grund och botten att kvinnor endast har 70% av männens inkomst, men att göra detta gör inte att mamman och pappan får lika inkomst direkt. Det funkar inte. Inom min familj har vi ett par med barn som skulle vara tvungna att sälja huset de bor i om de var tvungna att dela lika tidsmässigt. Nej fan vad jag är arg, och inte ett skit kan jag göra heller. Åter igen: Jämställdhet är inte 50-50 tidmässigt, utan att båda parter har lika stor möjlighet att få bestämma hur de vill ha det!!
Artikeln hittar ni HÄR.

Piss off...