Rörd till tårar

Vi vet alla att jag är en känslobaserad varelse. Det bevisades ytterligare idag. Jag är nämligen beroende av mina sidor på nätet, som jag ständigt är inne på. Ett av dom är ett forum, där jag gör inlägg och skickar till andra medlemmar. Jag känner en gemenskap liksom.
Så... Jag skrev ett "skriva-av-mig"- inlägg, och jag fick ett svar som rörde mig till tårar. Hon träffade mig precis rätt så nu sitter jag här med tårar i ögonen.

"Jag tror att du kommer bli en bra mamma, de vet jag för att du verkar som sagt inte bara längta efter ett barn, utan rent av sakna ett. Folk som känner så anser jag vara mammor utan barn, och är man de så vet jag att man kommer göra allt för att ens barn ska bli de lyckligaste i världen när de väl kommer."

"Upp med hakan, om du inte kan vara den yngsta mamman i din släkt så kan jag ge mig fan på att du kommer bli den bästa sen "

Jag vet inte vad det är med mig, men jag blev så glad för att någon förstod mig, och trodde på mig! För när jag säger att jag längtar efter barn så tror folk att jag är egoistisk, att jag vill ha barn bara för barnaskaffandets skull. Att jag måste vänta. Att jag är orealistisk, att jag skulle skaffat barn oavsett omständigheterna osv. Det är inte så, det är något mkt djupare...