Jag är en ny person

Tänk vad bra allt kan gå. Det är nästan skrämmande. Jag som är så van vid att vara orolig och stressad över saker jag inte tror jag klarar. Jag har gått i 3 år och känt att livet stått stilla, att jag inte kommer någon vart. Så när man står där och trampar vatten så blir man till slut utmattad, och jag lovar, hade inte utbildningen varit klar nu och jag skulle haft ett år kvar så hade jag fan dött.
Men jag är en helt annan person nu. Jag är glad i mig själv (ofattbart). Jag trivs som fisken i vattnet på mitt jobb som kommunsköterska och idag var den bästa dagen hittills. Jag gick bredvid en äldre sköterska idag med många års erfarenhet på nacken. Det var en riktigt givande dag och vi fick en del problem som vi var tvungna att ta itu med gällande palliativa vård och närstående. För er som inte jobbar inom vården kan nog inte riktigt förstå hur komplicerat det kan vara med närstående och relationer. Efteråt när det var dags att sluta för dagen så satte hon mig ner och ville prata. Jag tänkte nej shit, vad har jag gjort för fel!
Men hon ville berätta att hon hade haft en väldigt bra dag med mig, att jag var lätt att jobba med. Hon sa att hon kände att jag var en person som verkligen passade inom kommunen, med svåra fall. Att jag var en lugn och omtänksam person, att hon inte var orolig för att jag inte skulle klara något, för jag var en stark person som kommer att klara det mesta. Shit jag började nästan gråta... och när jag berättade att ja ville bli barnmorska senare så började nästan hon gråta, av ren lycka och glädje för hon fick nån inre syn om att det vore det perfekta yrket för mig. Herregud vilken dag... Men så bra den var :)