Paranoia

Problemen hopar sig, tycker jag. Jag inbillar mig säkert, för det mesta är egentligen bara struntsaker. Men som många andra (kvinnor?) så förstorar jag upp allt och det hela blir helt plötsligt omöjligt att ta sig an. Ja, jag låg och grät en lång stund för mig själv igårkväll när jag låg i sängen. Jag är bara så trött på allt, och tröttheten gör att jag inte orkar. Det är en riktigt ond spiral detta. Lägenheten ser ut som kriget. Tvätthögen når till taket, och jag orkar bara inte...

Sen har jag nog ännu en halsinfektion på G. Det började i söndags när jag cyklade som en frustande dåre.