Hujedamej

Idag invigde jag då min tränings-outfit, och fy fan, jag gjorde det rejält. Har inte promenerat såhär länge i en enda sträcka sen... aldrig. Ingen aning hur lång sträckan var, men ca 7km skulle jag tro (ingen big deal för många av er, men för mig är det wow!). Det tog mig iaf 1½h att ta mig runt, och mina fötter dödar mig. Det tar nog ett par gånger till innan jag slipper skavsår och fot-ont i de nya skorna. Sista kilometern hade även mina händer och fingrar svullnat upp så pass att de såg ut som korvar och det stramade rejält när jag böjde på fingrarna (ska det vara så för en otränad?).

Trött efter promenaden, bra träning minsann för en otränad som jag

 De första 2 kilometrarna var sköna, njöt av naturen medan jag gick förbi alla mysiga småhus. Sen kom helvetet, när smärtan började krypa på. Men de sista km var också sköna, för då var man så pass avdomnad från fotsmärtan och allt. Når man det stadiet kan man ju nästan gå hur långt som helst, men fan vad spaghetti mina ben är, och nu kommer känslen tillbaka när jag satt mig ner igen här. Nu ska jag bara försöka hålla min aktivitet uppe, och inte sjunka tillbaka till mitt soffsittarstadie. Jag ska försöka gå den där långa promenixen 3 ggr i veckan, och däremellan får det bli halvtimmespromenader istället, bara för att komma ut liksom och får lite rörelse i benen. Förhoppningsvis kan jag gå ner de där sista 6 kilona som jag har kvar med!