Jag hatar pengar! Det blir väl en sån där slags hatkärlek, för inte kan man klara sig utan det. Det är just det jag hatar. Allt, ALLT! är beroende av pengar. Att ta pengar från sparkontot för att köpa mat, istället för att köpa den där soffan som vi sparat till.
Pengar kan inte köpa lycka, och det håller jag fullständigt med om... ibland. Man blir inte lyckligare för att man har allt, men inte fan blir man lyckligare av att vara fattig. "Ska vi träffas i helgen Ida? Nej- jag har inte råd att åka någonstans" "Ska vi åka på en romantisk dejt på restaurang? Nej- jag har inte råd att äta annat än rester" Jag säger det igen, jag hatar att allt är beroende av pengar. Det spelar ingen roll vad det än är. Visst en skön promenad i naturen kostar mig inte något, men sen kommer jag hem till den trånga soffan och ekot i kylen. Yay vad kul. Plus det där med att skaffa barn. Romantiker som jag är så tycker jag att man ska kunna skaffa barn när man vill, precis när man vill. Idag kan man inte det. Nej man måste ha jobb, vilket såklart är en väldigt bra grej, men åter igen. Det är beroende av att man har en inkomst. Har man desutom inte jobbat upp sin SGI under 1 år så får man en skitföräldrapenning. Nej man måste vänta på att ekonomin är stabil, man måste jobba minst ett år först den närmsta tiden innan man skaffar det där barnet. Samhällskraven säger dessutom att du måste vara i ett förhållande (det är en stor fördel tycker jag), inte vara för ung, inte vara för gammal och helst ha ett hus.
Inte konstigt att sjukskrivningar och depressioner ökar när allt styrs av pengar som man inte alltid har.
Nu är jag klar med min ekonomispya, tack för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar