Att gå i terapi hos sig själv

Jag har kommit på något superbra. Jag är ju en väldigt känslomässig person. Mycket av det jag gör är känslostyrt och min smarta logik kommer ofta i andrahand. Det smartaste vore ju att tänka först och göra sen, men det är inte så lätt för mig. Kommer en känsla så fastnar jag i den direkt och det tar en bra stund innan jag kan lugna ner mig och tänka logiskt. Så det alternativet går bort, för jag fixar det helt enkelt inte.
Nej jag har istället börja analysera mitt liv, hur det har varit, hur det är, och hur det kan tänkas bli om jag är sådan som jag är nu, och hur det kan bli om jag ändrar på något. Detta har jag börjat göra allt mer har jag märkt. Jag sitter ofta och vakendrömmer om mig själv. Sitter i djupa tankar och bara analyserar allt jag finner. Som utomstående ser jag nog väldigt frånvarande ut. Varför gör jag detta då? Jo för jag är FÖR känslosam. Jag tycker det är jobbigt ibland att mina känslor går överstyr, och att jag måste ge utlopp för diverse böl-attacker och besattheter innan jag kan lugna ner mig igen.
En sak som är mitt största problem just nu är ju den där barnalängtan. Det är mest den jag försöker få bukt med. Jag kan inte leva i nuet och njuta av det, när jag är så fokuserad på framtiden. Jag har genom mina analyseringsperioder kommit fram till en bidragande faktor, nämligen att jag känner mig ensam. Jag känner mig inte hel. Det fattas något. Jag har ingen att umgås med här i Karlshamn, eller i hela blekinge med för den delen. Min närmsta vän bor nere i Ystad massa mil bort. Självklart har jag min svägerska som bor i Karlskrona, som jag älskar, men det är tack vare Glenn som vi träffades, och hon bor oxå långt bort. Jag kommer hem varje dag, till samma tråkiga vardag. Om jag bara hade haft en bebis... då hade jag haft någon, och jag hade kanske fått kontakt med någon annan mamma via föräldragrupper och sånt. Ja ni ser. Nu menar jag inte att en bebis är en accessoar, men att jag känner mig ensam är en stor bidragande faktor!
Så nu har jag analyserat mig själv och har inte den blekaste aning om hur jag ska lösa det! För hur tusan kommer jag i kontakt med nya vänner i en stad där jag inte känner någon?