Gult regn

Idag blev jag verkligen påmind om varför hösten är min favoritårstid. Imorse vaknar jag till av att det regnar ute, och jag ligger och lyssnar på smattret på rutan och gosar ner mig i kudden och njuter. I busskuren på väg till jobbet kommer det en vindpust, och trädet ovanför släpper iväg ett regn av gula löv. Det var så mysigt att sitta där och titta på löven falla. Så fridfullt, så naturligt. Färgerna är vackra och dofterna av höst är ännu bättre. Det luktar vått och kylan är upp-piggande.

Jag älskar hösten. Vintern har sin charm med första snön och mörka filmkvällar under en filt. Våren är energigivande med sina första värmande solstrålar och alla vackra blommor. Sommaren varm och allt luktar gott. Varm asfalt och varm jord. Men alla har fler brister än vad min höst har. Vintern är förjävlig såfort det är någon plusgrad. Aldrig får man ha torra fötter i snöslasket, och det är alltid någon kroppsdel man fryser om. På våren fryser man oxå, för man envisas med att ta fram sommarkläderna. Sen kommer sommaren och jag blir utmattad. Står inte ut med den tryckande värmen och man får ångest för att man borde vara ute i naturen men sen inte är det. Men hösten är perfekt. Man får äntligen ta på sig lite extra kläder, värmen/kylan är perfekt för mig och jag njuter av att vara ute. Perfa.