Mörkertalet

Det kom fram en kvinna till mig i busskuren. Hon frågade om jag var troende, och om jag i så fall kunde be för henne. Hon var helt klart i upplösningstillstånd, och efter en stund började hon berätta hur hennes liv sett ut de senaste tre åren, när problemen startade. I lördags gick den sista byggstenen i hennes liv i kras. I sättet hon berättade detta, och från infon jag fick, och hur hon såg ut och betedde sig, var det tydligt att hon hade någon form av psykisk sjukdom, gissningsvis någon form av schizofreni. Hennes älskade katt dog i lördags, och den var det sista hon hade kvar.
Jag frågade lite fint om hon har någon att prata med, eller om hon har någon professionell hjälp. Det hade hon inte.

Det första som slog mig var hur skrämmande det är, att det finns personer som verkligen behöver hjälp, men inte får det. För dom syns inte och ingen söker efter dom. Jag hoppas verkligen denna människa hittar rätt till slut, hon etsade sig fast i mitt huvud och kommer nog finnas kvar där väldigt länge.