Att hitta balansen.

Ibland känns allt förjävligt. Inget man tar för sig funkar, och man lyckas alltid bli irriterad och rent förbannad på småsaker när energin tryter. Men... de stunderna är få tack och lov. För det mesta lyckas man ha en balans mellan gott och ont, och ofta väger skålen över till det goda och allt blir toppen. De tillfällena är så många fler än de dåliga, och det är trist att man mest kommer ihåg de dåliga.
Helgen som gick var verkligen toppen. På något flummigt sätt hittade jag meningen med livet. Eller... jag hittade medlet för att hitta meningen med livet. En drivkraft som tar mig framåt när det är som värst. Det har jag inte haft innan, och jag har hamnat långt ner på botten när det har varit dåligt. Men jag tror att det vänder nu! Jag har hittat min plats, jag har aldrig haft det så bra som jag har det nu och jag kan se bakåt med ett léende på läpparna samtigt som jag njuter av nuet och ser fram emot imorgon. Jag har aldrig lyckats ha den balansen förr.

Fattar ni vad detta innebär? Nej inte jag heller, men bra är det!