Ikväll har jag blivit dragen i öronen, trampad på fötterna, sparkad i ryggen och sliten i armarna - och OBOY så skönt! Thaimassage är min nya grej. Så mycket min grej att jag bokade in ett nytt besök, som jag denna gång måste betala för (kära älskling gav ju mig ett presentkort på 1h x 5 i julas). Men massören hade dessutom sänkt sina priser, och det var ju bara toppen!
Nu är jag iaf alldeles genomarbetad. Jag går inte längre som jag skitit på mig, och jag känner en sådan där konstig värme i nacken/axlarna som endast kan betyda att jag återfått lite av blodcirkulationen där. Härligt. Befriande. Hon och jag förstår varandra. Hon ger mig komplimanger varje gång om att jag lyckas vara så avslappnad i kroppen trots att hon trampar och sliter i mig. "Ja" säger jag, det är för att jag är Doula och VET vikten av att hålla sig avslappnad när det gör lite ont.
Varje gång har vi pratat en del om det kära Oxytocinet, lugn-och-ro-hormonet som gör en lycklig. Och varje gång har jag gått därifrån med lite mer kunskap om hur min egen kropp fungerar, var jag har alla mina muskler, och hur man bäst slappnar av. Massagen är mitt sätt att träna Mindfullness. Varje muskel hon knådar får mig att lära känna min kropp på ett bättre sätt. Höll t.o.m. på att somna mitt under alla stretching och vridning. Jag skyller på mitt kära oxytocin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar